onsdag 27 februari 2013

Fler böcker

Biblioteket utökas ytterligare. Återstår bara att hitta tid att läsa alla intressanta böcker också.



måndag 25 februari 2013

Som ett brev...

...på posten fick jag den här boken i brevlådan i dag.


Genom Antikvariat.net kan man hitta mycket spännande och intressant litteratur.

lördag 23 februari 2013

Kunglig födelsedag

I dag firar prinsessan Estelle sin allra första födelsedag. Jag säger grattis och jag hoppas att prinsessan får en härlig dag i samvaro med sin familj.

Hurra, hurra, hurra, hurra!

SDT, Exp, DN, SvD.

måndag 18 februari 2013

Besök hos Kungl. Maj:ts Orden

I dag har jag, tillsammans med Svenska Ordensföreningen, varit på besök hos Kungl. Maj:ts Orden. Där berättade vice ordenskansler Staffan Rosén, ordensintendent Tom Bergroth och departementssekreterare Agnetha Borgelid vid Protokollet/UD om sitt arbete med de svenska kungliga ordnarna.

Besöket var mycket informativt och intressant och jag tror att alla närvarande från Svenska Ordensföreningen lämnade besöket med en än större övertygelse om vikten av att det svenska ordensväsendet bör återupprättas (jag har skrivit mer om varför här).

Sverige är, så vitt jag vet, ensamt om att ha ett ordensväsende som det egna landets medborgare inte får ta del av. Detta bör så klart åtgärdas så att hans majestät Konungen kan utdela dessa hedersbetygelser även till välförtjänta svenska medborgare. Det vore en enkel, men jag tror i förlängningen, väldigt uppskattad åtgärd.

Sedan 1995 kan Konungen utdela Serafimerorden och vissa grader av Nordstjärneorden till medlemmar av Sveriges kungahus igen. Den förändringen krävde ingen större lagstiftningsprocess. Ett totalt återupprättande torde inte göra det heller.

söndag 17 februari 2013

Söndagsläsning - Frihet och Framsteg

I dag sitter jag och tittar lite i boken Frihet och Framsteg - En krönika om Högerpartiet. Det är en omfattade bok från 1961 som behandlar Högerpartiets historia fram till då. Den läses kanske inte bäst från pärm till pärm utan snarare som uppslagsverk när man vill titta närmre på någon mer specifik fråga. Jag gillar särskilt inledningen på förordet.


Den som vill ha ett eget exemplar hittar ett här. Den brukar dock dyka upp på Tradera med jämna mellanrum, och då ofta till en något billigare peng.

För den som vill läsa något direkt rekommenderas Lars Anders Johansson artikel i Svensk Tidskrift (från i höstas) där boken i fråga nämns. Då dock i en mer allmän diskussion om den moderna borgerlighetens väg framåt.

onsdag 13 februari 2013

Olika måttstockar

I dag när Erik Helmerson påminner oss om de dubbla måttstockar som används när svenskar betraktar katoliker kan det vara värt att läsa det inlägg han skrev när Dalai Lama var i Sverige sist.

Få exempel på den dubbla måttstock som jag nämnde ovan är så uppenbara som jämförelsen mellan hur vi i Sverige betraktar Dalai Lama respektive påven. Till synes samma åsikter får helt olika bemötanden. Och där den ena får hyllningar utsätts den andra för spott och spe.

tisdag 12 februari 2013

och däremellan kommer fastan

I dag fylls alla tidningar av tester och betygsättning. Vem som gör den bästa semlan är viktigt, särskilt i en mindre stad som den jag bor i. Och jag kommer garanterat att äta (minst) en semla i dag. Det blir dock inte den/de första i år. Snarare gör nog dagen att jag passerar halva dussinet.

Att man bara kan äta semlor i dag är nämligen en vanligt förekommande villfarelse (även om det kanske ursprungligen var så på grund av ekonomiska skäl). Eller att fettisdagen skulle vara den dag då man kan börja äta dem. I stället är det ju nu som fastan inleds.

Från och med i morgon och 40 dagar framåt förväntas kristna världen över att försaka något, till minne av Jesu frestelse.

I protestantisk teologi har emellertid traditionen kring fastan fallit bort. Något som kan tänkas vara orsaken till att vi har lite svårt för när och under vilka omständigheter det är "ok" att äta semlor.

I år har jag tänkt att jag ska låta bli att äta godis och sötsaker under fastan. Det är dels för min egen skull (eftersom jag äter för mycket av de varorna) och dels för att faktiskt högtidlighålla en kristen tradition som annars lätt glöms bort i Sverige. Vi får se hur det går.

fredag 8 februari 2013

Missbruk av ord

Jag delar inte många uppfattningar med Åsa Linderborg, det råder det ingen tvekan om. Hennes åsikter är för mig ofta helt obegripliga till och med. Betyder det att jag anser att hon har gjort sig förtjänt av näthat?

Absolut inte. Inte hon, och inte någon annan.

Näthat, öppet hat och politiskt våld går hand i hand och är alla exempel på låga primitiva drifter som allt för många verkar ge efter för.

Sagda Åsa Linderborg skriver om detta i dagens Aftonbladet och att hon, eller någon annan, ska behöva leva i rädsla för tillmälen, påhopp och direkta hot är fruktansvärt och oacceptabelt. Jag har dock två problem med Linderborgs text.

Den första handlar om hennes terminologi. Fem gånger i texten använder Linderborg ordet "höger". Ett par gånger står det för sig själv men de andra gånger sitter det ihop med ord som "extrema" och "avgrunds".

Jag vet så klart inte om det är medvetet men jag får uppfattningen att Linderborg inte är så noga när hon skriver om vad som i hennes ögon verkar vara olika schatteringar på samma politiska flank. Högern är därmed allt som hon upplever står till höger om henne själv.

Saken är dock den att det som hon benämner extrem- eller avgrundshöger inte är höger över huvudtaget. Det hon beskriver är nazister, rasister eller främlingsfientliga populister. De har ingenting med den traditionella högern att göra men genom att skriva som hon gör så klumpar Linderborg ihop folkpartister med Sverigedemokrater och fascister. Det gör att debatten försvåras och förfulas.

Som sagt, jag vet inte om det är medvetet men slarvigheten med orden stör mig. Kalla nazister för nazister i stället. Blanda inte in högern. (Min kritik här handlar alltså om Linderborgs sätt att använda ord, inte hennes uppenbart utsatta situation som måltavla för ynkryggar bakom datorskärmar).

Det andra problemet som jag är med Linderborgs artikel handlar om hennes syn på politiskt våld. Jag upplever nämligen texten som hon tycker att en viss typ av politiskt våld är mer ok än annan. Hon skriver:

Dessutom pratar man om våldet som vore det lika stort från båda sidor, när det i själva verket går hundra högerdåd på ett som kan tillskrivas vänstern. Det ursäktar inte dem som spöar nynassar eller stormar Sverigedemokraternas möten, och att vänstern bara ger sig på våldsverkare medan högern attackerar alla de ogillar är inte heller något försvar, men en viktig skillnad.

Och visst, hon konstaterar att de som spöar nynassar inte ska ursäktas för något, men hon skriver också att det är "skillnad" på "att vänstern bara ger sig på våldsverkare medan högern attackerar alla de ogillar". Varför är det det? Varför är det intressant att försöka utröna eventuella skillnader i bevekelsegrunder? Varför är inte allt politiskt våld lika förkastligt? (Här fick hon dessutom in att "högern" ägnar sig år politiskt våld).

I mina ögon är våld just våld, och det kan aldrig vara accepterat som politisk metod. Aldrig.

onsdag 6 februari 2013

Ett nytt Bondetåg?

För att vara konservativ så är jag inte särskilt intresserad av försvarsfrågor. Jag är väl införstådd med vikten av ett nationellt försvar men jag är ingen MÖP som kan diskutera antal pansarvagnar och truppförband i timmar (vilken många av mina vänner och bekanta kan göra).

Den senaste tidens försvarsdebatt gör dock att till och med jag funderar över om det inte är så att det börjar bli dags för ett nytt Bondetåg. I dag är det dessutom 99 år sedan som originalet anordnades.

Ingen som värnar den nationella suveräniteten kan vara nöjd med att Sveriges försvar endast kan hålla stånd i en vecka, oavsett hur man bedömer de omkringliggande hoten just i dag.

Jag förväntar mig dock inga större demonstrationer på Stockholms gator i dag.


Två nålar med bondetågsanknytning ur samlingen.

tisdag 5 februari 2013

Det är arbetsmarknaden, dummer!

De kommuner som går bäst i Sverige har en högre andel invandrare än genomsnittet, och de som går sämst har en lägre andel. Det visade Stefan Fölster på DN-debatt i söndags. Det för många förvånande resultatet kommer från Reforminstitutets första rapport.

Det råder ingen tvekan om att det finns sociala problem på sina håll i Sverige. I viss utsträckning också integrationsproblem (i bemärkelsen att människor som vill komma in i det svenska samhället inte lyckas).

Dessa problem beror dock inte i sig på invandring, vilket vissa gärna vill göra gällande. I stället handlar det om arbetsmarknadsproblem skapade av höga skatter och höga trösklar in på arbetsmarknaden. Något som gäller i både Kramfors och Rosengård.

Man måste säga att Reforminstitutet lyckades ganska väl med sin första lansering sedan starten. Det ska bli intressant att följa deras arbete framöver.

SR, Exp, SvD, SvD.

fredag 1 februari 2013

Intressanta förslag från Lööf

I dag presenterar partiledare Annie Lööf (som i övrigt verkar ha en ganska svettig period i livet just nu) ett par intressanta förslag för arbetsmarknaden. De är på intet sett nya men klart värda att påminna om.

Det ena förslaget handlar om sänkta arbetsgivaravgifter, något som skulle kunna göras ganska enkelt om man ville. Arbetsgivaravgiften består nämligen av ett antal olika delar där var och en motsvarar en post i socialförsäkringssystemet. Eller, alla utom en.

Den allmänna löneavgiften fungerar i dagsläget som en regulator för att hålla arbetsgivaravgiften på samma nivå över tid. När de andra procentsatserna förändras med anledning av förändringar i till exempel sjuktal förändras den allmänna löneavgiften så att totalen fortsatt ligger på 31,42 procent. Tas den allmänna löneavgiften bort ökar kopplingen mellan inbetalade medel och utgifter.

Det andra intressanta förslaget handlar om arbetsgivarens sjuklöneansvar. Lööf föreslår att ansvaret för den andra veckan tas bort för mindre företag. Som jag ser det är det enda rimliga att sjuklöneansvaret för arbetsgivaren tas bort helt och hållet. Om staten anser att jag som arbetstagare ska ha ersättning när jag är sjuk är det också rimligt att staten tar kostnaden för min frånvaro (eller kanske allra helst jag själv genom en privat försäkring, men där är vi inte riktigt än) och inte lägger den på någon annan.

Just ja, även förslaget om jobbpeng för arbetslösa verkar intressant och väl värt att testa.