[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=KSSdVlXFSpI[/youtube]
Kung Karl, den unge hjälte,
Han stod i rök och damm.
Han drog sitt svärd från bälte
Och bröt i striden fram.
"Hur svenska stålet biter,
Kom, låt oss pröva på!
Ur vägen, moskoviter!
Friskt mod, I gossar blå!"
Och en mot tio ställdes
Av retad Vasason.
Där flydde vad ej fälldes;
Det var hans lärospån.
Tre konungar tillhopa
Ej skrevo pilten bud.
Lugn stod han mot Europa,
En skägglös dundergud.
Där slog så stort ett hjärta
Uti hans svenska barm,
I glädje som i smärta
Blott för det rätta varm.
I med- och motgång lika,
Sin lyckas överman,
Han kunde icke vika,
Blott falla kunde han.
fredag 30 november 2012
onsdag 28 november 2012
Den intoleranta toleransen
Jag undrar om Mattias Irving inser att han är inkonsekvent när han i sin debattartikel om Tonio Borg skriver att denne är en "[E]n EU-kommissionär [som] hyser åsikter som inte hör hemma i ett sekulariserat, frihetligt och pluralistiskt samhälle."
Det är nämligen en sak att säga, vilket Irving gör senare i texten, att man aldrig ska tolerera intolerans och att säga att en viss typ av åsikter inte hör hemma i ett (pluralistiskt) samhälle. Det förra kan nämligen (i normalfallet) vara en intellektuell ståndpunkt medan den senare tangerar totalitarism.
Ett samhälle som inte tillåter alla människor att hysa vilka åsikter de vill kan näppeligen betraktas som ett pluralistiskt sådant. Pluralismen förutsätter i stället att olika åsikter stöts och blöts mot varandra.
Det är nämligen en sak att säga, vilket Irving gör senare i texten, att man aldrig ska tolerera intolerans och att säga att en viss typ av åsikter inte hör hemma i ett (pluralistiskt) samhälle. Det förra kan nämligen (i normalfallet) vara en intellektuell ståndpunkt medan den senare tangerar totalitarism.
Ett samhälle som inte tillåter alla människor att hysa vilka åsikter de vill kan näppeligen betraktas som ett pluralistiskt sådant. Pluralismen förutsätter i stället att olika åsikter stöts och blöts mot varandra.
måndag 26 november 2012
Borgerligheten är ingen livsstil
"Moderaterna är inte längre borgerliga" skriver MUF:s ordförande Erik Bengtzboe på DN-debatt i dag. Man får dock intrycket att han helt har missat den debatt om borgerlighetens idéutveckling som pågått under några år, och han är väldigt snäv i sitt synsätt när han endast ser begreppet "borgerlighet" som en identitetsmarkör i stället för en benämning på en politisk inriktning. Som att han utgår ifrån att det i dagsläget skulle gå att sätta likhetstecken mellan borgerlighet och bourgeoisie.
I den debatt, som bland annat förts av PJ Anders Linder på Svenskans ledarsida, om borgerlighetens idéutveckling och tankegods har "borgerligheten" hela tiden använts som ett samlande begrepp för det som Bengtzboe benämner liberal och konservativ tradition.
På samma sätt var Magasinet NEO:s ometikettetering knappast ett utslag av en önskan om att få äta gåslever under kristallkronorna utan just en breddning av den målgrupp som kan tänkas vara intresserad av att läsa tidningen i fråga.
Att vara borgerlig har i dagsläget väldigt lite med ens livsstil att göra. Det är en vid benämning på det (liberala och konservativa) tankegods som omfattas av alliansens fyra partier. Det är inte statiskt, och det är inte heller entydigt. Att jag kallar mig borgerlig säger väldigt lite om hur jag lever.
I den debatt, som bland annat förts av PJ Anders Linder på Svenskans ledarsida, om borgerlighetens idéutveckling och tankegods har "borgerligheten" hela tiden använts som ett samlande begrepp för det som Bengtzboe benämner liberal och konservativ tradition.
På samma sätt var Magasinet NEO:s ometikettetering knappast ett utslag av en önskan om att få äta gåslever under kristallkronorna utan just en breddning av den målgrupp som kan tänkas vara intresserad av att läsa tidningen i fråga.
Att vara borgerlig har i dagsläget väldigt lite med ens livsstil att göra. Det är en vid benämning på det (liberala och konservativa) tankegods som omfattas av alliansens fyra partier. Det är inte statiskt, och det är inte heller entydigt. Att jag kallar mig borgerlig säger väldigt lite om hur jag lever.
fredag 23 november 2012
En dålig (blogg)vecka
Det har tyvärr varit en oinspirerad vecka det här. Förhoppningsvis rinner skapar- och skrivarlustan till igen i nästa vecka.
Trevlig helg på er.
Trevlig helg på er.
tisdag 20 november 2012
En röst för en röst
I går skrev moderaten Mats Gerdau på Expressens debattsida att väljarna är redo att rösta på nätet. Argumenten som anförs handlar om antalet som deltar i allmänna val samt att tekniken nu har kommit så pass långt att det är möjligt att rösta över nätet på ett säkert sätt.
Och det sistnämnda betvivlar jag inte alls. Kan man deklarera över nätet med hög säkerhet så är det garanterat möjligt att skapa ett röstningssystem som är säkert. Frågan är om det är önskvärt?
Som jag ser det så måste man fråga sig om demokrati bara handlar om att så många som möjligt deltar eller om det också handlar om att de som deltar är väl insatta och gör övervägda val. För mig är det senare minst lika viktigt som det förra.
Och här har partierna i Sverige ett stort ansvar. Det åligger dem (oss) att informera om och prata om politik på ett sätt som gör det intressant för så många som möjligt. Därefter ska offentliga instanser tillhandahålla möjligheter att delta i offentliga val.
Det deltagandet bör dock inte ske för lättvindigt. Rösträtten är i mina ögon en allt för viktig rättighet för att släppa lös på internet (i brist på bättre ordval). Jag vill att människor ska ta våra offentliga val på allvar, tänka igenom sina alternativ samt aktivt - och fysiskt - lägga sin röst på det parti som de bedömer kan föra deras talan på bästa sätt.
Gerdau skriver att "[s]keptikerna mot e-röstning brukar anföra tre argument: att valhemligheten skulle hotas, att det ger utrymme för otillbörlig påverkan vid röstningstillfället samt att något av högtidligheten i att avge sin röst skulle gå förlorad."
Jag har aldrig hört något av ovanstående argument i någon debatt. Jag skulle i stället säga att argumenten mot e-röstning främst handlar om det jag skrivit om ovan.
Som en konsekvens av mina åsikter om detta anser jag även att Sverige bör återgå till systemet med skilda valdagar. I dagsläget är det alldeles för mycket sammanblandning av de olika politiska nivåernas ansvar i valrörelserna. Något som gör det svårt för väljarna att utkräva ansvar av rätt politiker.
Om varje val handlar om rätt saker så ökar medborgarnas möjlighet att göra informerade val. Vi kanske ska börja i den änden i stället för att öppna upp för e-röstning?
Och det sistnämnda betvivlar jag inte alls. Kan man deklarera över nätet med hög säkerhet så är det garanterat möjligt att skapa ett röstningssystem som är säkert. Frågan är om det är önskvärt?
Som jag ser det så måste man fråga sig om demokrati bara handlar om att så många som möjligt deltar eller om det också handlar om att de som deltar är väl insatta och gör övervägda val. För mig är det senare minst lika viktigt som det förra.
Och här har partierna i Sverige ett stort ansvar. Det åligger dem (oss) att informera om och prata om politik på ett sätt som gör det intressant för så många som möjligt. Därefter ska offentliga instanser tillhandahålla möjligheter att delta i offentliga val.
Det deltagandet bör dock inte ske för lättvindigt. Rösträtten är i mina ögon en allt för viktig rättighet för att släppa lös på internet (i brist på bättre ordval). Jag vill att människor ska ta våra offentliga val på allvar, tänka igenom sina alternativ samt aktivt - och fysiskt - lägga sin röst på det parti som de bedömer kan föra deras talan på bästa sätt.
Gerdau skriver att "[s]keptikerna mot e-röstning brukar anföra tre argument: att valhemligheten skulle hotas, att det ger utrymme för otillbörlig påverkan vid röstningstillfället samt att något av högtidligheten i att avge sin röst skulle gå förlorad."
Jag har aldrig hört något av ovanstående argument i någon debatt. Jag skulle i stället säga att argumenten mot e-röstning främst handlar om det jag skrivit om ovan.
Som en konsekvens av mina åsikter om detta anser jag även att Sverige bör återgå till systemet med skilda valdagar. I dagsläget är det alldeles för mycket sammanblandning av de olika politiska nivåernas ansvar i valrörelserna. Något som gör det svårt för väljarna att utkräva ansvar av rätt politiker.
Om varje val handlar om rätt saker så ökar medborgarnas möjlighet att göra informerade val. Vi kanske ska börja i den änden i stället för att öppna upp för e-röstning?
torsdag 15 november 2012
Huliganer i kostym
Gårdagens och dagens nyhetsrapportering kring Sverigedemokraterna (SD) har lämnat partiet med byxorna nere. Den fasad som Jimmie Åkesson har försökt putsa upp har solkats ner av smogen från rasistiska och kvinnoförnedrande påhopp, våldsamheter och järnrör. Och detta på grund av tre personer som får sägas tillhöra den absoluta partitoppen inom SD.
Åkessons nyligen aviserade nolltolerans mot rasism inom partiet ledde i går till att han var tvungen att avpollettera Erik Almqvist från hans tyngsta uppdrag i partiet. Vad som händer med Kent Ekeroth återstår att se. Han har nu tagit time out men Åkesson bör rimligen inse vilken belastning det är att ha en rättspolitisk talesperson som beväpnar sig med järnrör i fyllan på stan.
Hur det här kommer påverka partiets opinionsmässiga framgångar återstår att se. De som nyligen har lockats till SD med känslan att partiet nog börjar bli ett parti bland andra försvinner säkert någon annanstans. Kärnväljarna bryr sig troligtvis inte nämnvärt om Almqvist med fleras beteende eftersom de i stor utsträckning håller med om de åsikter som partitopparna ger uttryck för i filmerna.
Det enda som främlingsfientliga och populistiska partiers framgångar i olika länder har gemensamt är nämligen att deras väljare håller med om deras politiska budskap. Arbetslöshet, utanförskap och ekonomiska kriser förklarar delvis framgångarna i vissa länder. Åsiktsgemenskap mellan väljare och parti är den enda faktor som är återkommande i alla länder, hur tragiskt det än må låta. Väljarna är således inte lurade. De anser att invandringen är den allra viktigaste frågan och röstar därefter (det är därför upp till oss som inte håller med SD och deras väljare att presentera ett alternativ).
Vilket leder in oss på Henrik Arnstads debattartikel i Dagens DN. Han konstaterar att Sverigedemokraterna är och bör betraktas som ett fascistiskt parti. Och det ligger onekligen något i det. Sverigedemokraternas politik stämmer i stora drag överens med det som Arnstad kallar den nya fascismen. Almqvist med fleras beteende gör dock att den inte känns särskilt ny. Snarare allt för välbekant och unken.
Helt osökt kommer jag att tänka på Charta 77:s gamla hit.
[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=8pZJRrNyNiI[/youtube]
Åkessons nyligen aviserade nolltolerans mot rasism inom partiet ledde i går till att han var tvungen att avpollettera Erik Almqvist från hans tyngsta uppdrag i partiet. Vad som händer med Kent Ekeroth återstår att se. Han har nu tagit time out men Åkesson bör rimligen inse vilken belastning det är att ha en rättspolitisk talesperson som beväpnar sig med järnrör i fyllan på stan.
Hur det här kommer påverka partiets opinionsmässiga framgångar återstår att se. De som nyligen har lockats till SD med känslan att partiet nog börjar bli ett parti bland andra försvinner säkert någon annanstans. Kärnväljarna bryr sig troligtvis inte nämnvärt om Almqvist med fleras beteende eftersom de i stor utsträckning håller med om de åsikter som partitopparna ger uttryck för i filmerna.
Det enda som främlingsfientliga och populistiska partiers framgångar i olika länder har gemensamt är nämligen att deras väljare håller med om deras politiska budskap. Arbetslöshet, utanförskap och ekonomiska kriser förklarar delvis framgångarna i vissa länder. Åsiktsgemenskap mellan väljare och parti är den enda faktor som är återkommande i alla länder, hur tragiskt det än må låta. Väljarna är således inte lurade. De anser att invandringen är den allra viktigaste frågan och röstar därefter (det är därför upp till oss som inte håller med SD och deras väljare att presentera ett alternativ).
Vilket leder in oss på Henrik Arnstads debattartikel i Dagens DN. Han konstaterar att Sverigedemokraterna är och bör betraktas som ett fascistiskt parti. Och det ligger onekligen något i det. Sverigedemokraternas politik stämmer i stora drag överens med det som Arnstad kallar den nya fascismen. Almqvist med fleras beteende gör dock att den inte känns särskilt ny. Snarare allt för välbekant och unken.
Helt osökt kommer jag att tänka på Charta 77:s gamla hit.
[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=8pZJRrNyNiI[/youtube]
tisdag 13 november 2012
Den svenska monarkins utveckling
Vissa av kanske redan har sett det men för er som inte har gjort det så kan jag informera er om att jag medverkar i den senaste uppdateringen av nättidningen Svensk Tidskrift. Jag gör det genom att recensera boken Från härskare till estradörer . Mycket nöje.
måndag 12 november 2012
Tillbaka till vardagen
Nu är nörderisemestern över och jag sitter åter igen på 07.33-tåget mot Stockholm. Tillbaka till vardagen skulle man kunna säga. Det betyder att det kommer bli lite mindre fokus på amerikansk politik framöver, och lite mer fokus på svensk dito. Som sig bör kanske. Jag hoppas dock att ni tyckte att det var intressant att följa min resa under förra veckan.
fredag 9 november 2012
Valanalys två
Efter två valförluster är det uppenbart att det republikanska partiet (GOP) kommer gå igenom alla tänkbara förändringsscenarios som finns tillgängliga framöver. Om två år är det mellanårsval (mid term election) och två år efter det är det presidentval igen.
Det betyder att det inte finns så mycket tid att spela på. Den eventuella förändring som behöver göras behöver således göras snart. Men vad är det som behöver göras?
Det som de flesta, både demokrater och republikaner, här i Washington säger är att de latinoröster som George W Bush lockade till partiet 2000 och 2004 måste återfås. Jag minns inte siffrorna nu men andelen latinoröster på GOP har gått ner för varje val sedan 2004.
Socialpolitiskt sett borde det egentligen vara en enkelt match för GOP, latinos är ofta religiösa och socialkonservativa, men synen på immigration i delar av partiet gör att USA:s sydamerikanska befolkning i stället röstar på demokraterna.
Precis som för alla andra partier så handlar ovanstående om att skaffa sig en så bred väljarbas som möjligt. I dagsläget består basen för GOP primärt av vita och givet utformningen av det amerikanska valsystemet så är det helt enkelt inte nog. Kortfattat: GOP behöver fler väljare.
Som jag ser det så vore det emellertid oturligt att stanna vid att försöka vinna latinorösterna. Sean Hannity på Fox News konstaterade i ett program i går att GOP måste lägga mer kraft på att förstå de demokratiska och demografiska förändringar som just nu äger rum i USA. Samtidigt måste de bli bättre på att prata politik på ett sätt som tilltalar fler.
Och jag är övertygad om att det även inom USA:s svarta befolkning finns en socialkonservatism som GOP skulle ha möjlighet att attrahera om man saluförde den på ett annat sätt.
Vad GOP måste göra är alltså att bredda sin bas genom att diskutera och torgföra sin politik på ett bättre, och för fler, mer attraktivt sätt.
Det betyder att det inte finns så mycket tid att spela på. Den eventuella förändring som behöver göras behöver således göras snart. Men vad är det som behöver göras?
Det som de flesta, både demokrater och republikaner, här i Washington säger är att de latinoröster som George W Bush lockade till partiet 2000 och 2004 måste återfås. Jag minns inte siffrorna nu men andelen latinoröster på GOP har gått ner för varje val sedan 2004.
Socialpolitiskt sett borde det egentligen vara en enkelt match för GOP, latinos är ofta religiösa och socialkonservativa, men synen på immigration i delar av partiet gör att USA:s sydamerikanska befolkning i stället röstar på demokraterna.
Precis som för alla andra partier så handlar ovanstående om att skaffa sig en så bred väljarbas som möjligt. I dagsläget består basen för GOP primärt av vita och givet utformningen av det amerikanska valsystemet så är det helt enkelt inte nog. Kortfattat: GOP behöver fler väljare.
Som jag ser det så vore det emellertid oturligt att stanna vid att försöka vinna latinorösterna. Sean Hannity på Fox News konstaterade i ett program i går att GOP måste lägga mer kraft på att förstå de demokratiska och demografiska förändringar som just nu äger rum i USA. Samtidigt måste de bli bättre på att prata politik på ett sätt som tilltalar fler.
Och jag är övertygad om att det även inom USA:s svarta befolkning finns en socialkonservatism som GOP skulle ha möjlighet att attrahera om man saluförde den på ett annat sätt.
Vad GOP måste göra är alltså att bredda sin bas genom att diskutera och torgföra sin politik på ett bättre, och för fler, mer attraktivt sätt.
Mediakommentar om valet
I dag kommenterade jag det amerikanska valet i min lokaltidning Katrineholms Kuriren. Att jag är bedrövad är att ta i, snarare besviken, vilket också är det jag säger i artikeln.
torsdag 8 november 2012
Valanalys ett
Ok. Det har snart gått ett dygn sedan Obama först förklarades som segrare. Det råder ingen tvekan om att Obama har vunnit. Segern var knapp i vissa delstater och hoppet om en republikansk seger levde länge men resultatet blev ungefär som undersökningarna förutspått.
Marginalen blev inte lika stor som 2008, och om man ser till "the popular vote" (d.v.s. antalet faktiska röster oaktat antalet vunna elektorsröster) så är resultatet väldigt jämt. Att Obama ändå får så många fler elektorsröster än Romney beror helt enkelt på hur systemet är uppbyggt samt hur befolkningstätheten ser ut över USA.
I merparten av alla delstater i USA är valutgången näst intill given även utan kandidater. Vissa delstater röstar alltid på demokratiska kandidater och vissa röstar alltid på republikanska. Det faktum att det bor fler personer i de delstater som är givna för demokraterna gör att man redan från början kan konstatera ett knappt övertag i antalet elektorsröster för partiet.
För att säkra en tydlig majoritet utspelar sig därför det amerikanska valet i 10-12 delstater där allt står på spel. Respektive parti lägger därför ner kopiösa summor pengar på reklam i dessa delstater och de gör allt de kan för att få sina väljare att gå till vallokalerna för att rösta.
En del av förklaringen till att Obama lyckades bättre med det sistnämnda är att han lyckades nå ut till USA:s "blue collar whites" och Romney misslyckades med att nå ut till latinos, kvinnor och veteraner. Romney knappade in på presidenten efter en lyckad första debatt men han misslyckades med att rida på den våg som debattvinsten gav i opinionsbildande hänseende.
Frågan är dock vad Obamas knappa seger ger honom för mandat för de kommande fyra åren? Frågan blir särskilt aktuell med tanke på att Obama egentligen inte har sagt någonting om hur han vill hantera de kommande svåra besluten kring budgetunderskottet och nödvändiga nedskärningar i de offentliga utgifterna. Dessutom ställer de olika majoriteterna i senaten och representanthuset till det för Obama. Hans historia med att hantera detta förhållande är nämligen inte särskilt god. Eventuellt är det just detta som oroar aktiemarknaden nu.
Hur som helst så har Republikanerna en omfattande läxa att göra för att kunna vinna val igen framöver, men mer om det i kommande inlägg.
(Ronald Reagan ser, trots valförlusten, ganska glad ut)
Marginalen blev inte lika stor som 2008, och om man ser till "the popular vote" (d.v.s. antalet faktiska röster oaktat antalet vunna elektorsröster) så är resultatet väldigt jämt. Att Obama ändå får så många fler elektorsröster än Romney beror helt enkelt på hur systemet är uppbyggt samt hur befolkningstätheten ser ut över USA.
I merparten av alla delstater i USA är valutgången näst intill given även utan kandidater. Vissa delstater röstar alltid på demokratiska kandidater och vissa röstar alltid på republikanska. Det faktum att det bor fler personer i de delstater som är givna för demokraterna gör att man redan från början kan konstatera ett knappt övertag i antalet elektorsröster för partiet.
För att säkra en tydlig majoritet utspelar sig därför det amerikanska valet i 10-12 delstater där allt står på spel. Respektive parti lägger därför ner kopiösa summor pengar på reklam i dessa delstater och de gör allt de kan för att få sina väljare att gå till vallokalerna för att rösta.
En del av förklaringen till att Obama lyckades bättre med det sistnämnda är att han lyckades nå ut till USA:s "blue collar whites" och Romney misslyckades med att nå ut till latinos, kvinnor och veteraner. Romney knappade in på presidenten efter en lyckad första debatt men han misslyckades med att rida på den våg som debattvinsten gav i opinionsbildande hänseende.
Frågan är dock vad Obamas knappa seger ger honom för mandat för de kommande fyra åren? Frågan blir särskilt aktuell med tanke på att Obama egentligen inte har sagt någonting om hur han vill hantera de kommande svåra besluten kring budgetunderskottet och nödvändiga nedskärningar i de offentliga utgifterna. Dessutom ställer de olika majoriteterna i senaten och representanthuset till det för Obama. Hans historia med att hantera detta förhållande är nämligen inte särskilt god. Eventuellt är det just detta som oroar aktiemarknaden nu.
Hur som helst så har Republikanerna en omfattande läxa att göra för att kunna vinna val igen framöver, men mer om det i kommande inlägg.
(Ronald Reagan ser, trots valförlusten, ganska glad ut)
tisdag 6 november 2012
Valdag i USA - tankar om Tea Partyrörelsen
En sak som slår mig efter ett par dagar i USA är hur osynlig Tea Partyrörelsen är. Jag har tittat på Fox news morgon som kväll men jag tror faktiskt inte att jag har hört ett enda samtal om den tidigare så omskrivna rörelsen.
Det som i stället är påtagligt är hur stort fokus republikansk media lägger på Obamas ovilja att "work across the ailes". Romney sa på rallyt i går, och det sägs ständigt i nyhetsrapporteringen, att han som president ska göra allt för att samarbeta med de män och kvinnor som bryr sig mer om USA än om politisk taktik.
Ovanstående kan så klart främst ses som en markering mot Obama för att han inte har gjort tillräckligt för att hitta en lösning på landets ekonomiska problem. Det kan dock även ses som ett avståndstagande från den tidigare så principfasta retoriken om att aldrig samarbeta med politiker från det demokratiska lägret.
Det återstår att se om det kommer påverka utfallet på något sätt. Klart står dock att både Tea Partyrörelsen och Occupy Wall Streetrörelsen har förlorat stora delar av sin genomslagskraft. I alla fall som det framstår när man följer debatten här på plats.
Det som i stället är påtagligt är hur stort fokus republikansk media lägger på Obamas ovilja att "work across the ailes". Romney sa på rallyt i går, och det sägs ständigt i nyhetsrapporteringen, att han som president ska göra allt för att samarbeta med de män och kvinnor som bryr sig mer om USA än om politisk taktik.
Ovanstående kan så klart främst ses som en markering mot Obama för att han inte har gjort tillräckligt för att hitta en lösning på landets ekonomiska problem. Det kan dock även ses som ett avståndstagande från den tidigare så principfasta retoriken om att aldrig samarbeta med politiker från det demokratiska lägret.
Det återstår att se om det kommer påverka utfallet på något sätt. Klart står dock att både Tea Partyrörelsen och Occupy Wall Streetrörelsen har förlorat stora delar av sin genomslagskraft. I alla fall som det framstår när man följer debatten här på plats.
Tredje dagen i USA
I dag har jag varit på "Victory rally" med Mitt Romney i Fairfax, Virginia. Ca 8-10 000 exalterade republikaner samlades i en idrottshall för att lyssna på Romney och flera av de lokala kandidaterna till andra nationella och delstatliga ämbeten.
Stämning var under hela eftermiddagen mycket god och när Romney anlände tillsammans med sin fru lyfte nästan taket.
Romney höll ett, i mina öron, sakligt men kritisk tal. Han radade upp det som Obama misslyckats med under de senaste fyra åren, han redogjorde för den misslyckade ekonomi som många har drabbats av, men framför allt så presenterade han vad han avser att göra om han vinner, allt med fokus på budgetunderskott, statsskuld och ekonomi.
Världen behöver ett väl fungerande USA. Landet är ett naturligt nav i den internationella ekonomin och om USA inte har ordning på sina finanser så spiller det över på Europa och världsekonomin.
Jag tror därför att Romney är ett bättre alternativ än Obama. Med en tydlig plan för att underlätta för företagande, allt för att få fart på ekonomin, känns Romney som ett bättre val för USA.
"One day away from a fresh start" som Romney sa.
Stämning var under hela eftermiddagen mycket god och när Romney anlände tillsammans med sin fru lyfte nästan taket.
Romney höll ett, i mina öron, sakligt men kritisk tal. Han radade upp det som Obama misslyckats med under de senaste fyra åren, han redogjorde för den misslyckade ekonomi som många har drabbats av, men framför allt så presenterade han vad han avser att göra om han vinner, allt med fokus på budgetunderskott, statsskuld och ekonomi.
Världen behöver ett väl fungerande USA. Landet är ett naturligt nav i den internationella ekonomin och om USA inte har ordning på sina finanser så spiller det över på Europa och världsekonomin.
Jag tror därför att Romney är ett bättre alternativ än Obama. Med en tydlig plan för att underlätta för företagande, allt för att få fart på ekonomin, känns Romney som ett bättre val för USA.
"One day away from a fresh start" som Romney sa.
måndag 5 november 2012
Andra dagen (andra halvan)
På eftermiddagen idag har den lokala demokraten Mike Signer berättat om Virginia och delstatens historiska förutsättningar. Väldigt intressant att höra någon berätta om lokalpolitiken från en så initierad vinkel. Delstaten består av 8 miljoner invånare men är långt ifrån homogen. Förändringar i demografin har dessutom gjort att delstaten gått från stabilt republikanskt till dagens osäkra läge. Inget är givet här inför tisdag.
söndag 4 november 2012
Andra dagen (hittills)
Efter en natt med inte allt för många timmars sömn blev det i morse tidig uppstigning för avfärd mot Richmond, Virgina, en av valets osäkra delstater. Väl framme gick vi på gudstjänst i First baptist church of South Richmond. Kyrkans "senior pastor" är även Richmonds demokratiske borgmästare (till vänster på podiet nedan).
Det var onekligen mäktigt att börja dagen med Guds ord och gospelsång.
Det var onekligen mäktigt att börja dagen med Guds ord och gospelsång.
Första dagen i USA
Nu är jag på plats i USA. Gårdagen började lite osäkert på grund av en miss i flygbokningen men allt ordnade sig utan problem. På flyget höll Martin Gelin och Jan Erik Larsson mig sällskap.
Väl på plats gick färden vidare till Bristow, Virginia strax utanför Washington för att lyssna på Bill Clinton och president Obama. Båda fokuserade på det som de ansåg att Obama lyckats med under de senaste åren, vilket tydligen är ekonomin om man ska tro dem.
Hela inramningen är väldigt protektionistisk. Obama trycker väldigt mycket på att han har "räddat" en miljon jobb i bilindustrin och att USA aldrig har varit mindre beroende av utländsk olja än nu. Farliga tecken till en värld som är beroende av ett öppet USA.
Även om jag inte är något fan av Obama så är det ändå roligt att ha varit på ett sådant här evenemang. Sverige må ha högre valdeltagande men vi har inte något sånt här:
Väl på plats gick färden vidare till Bristow, Virginia strax utanför Washington för att lyssna på Bill Clinton och president Obama. Båda fokuserade på det som de ansåg att Obama lyckats med under de senaste åren, vilket tydligen är ekonomin om man ska tro dem.
Hela inramningen är väldigt protektionistisk. Obama trycker väldigt mycket på att han har "räddat" en miljon jobb i bilindustrin och att USA aldrig har varit mindre beroende av utländsk olja än nu. Farliga tecken till en värld som är beroende av ett öppet USA.
Även om jag inte är något fan av Obama så är det ändå roligt att ha varit på ett sådant här evenemang. Sverige må ha högre valdeltagande men vi har inte något sånt här:
fredag 2 november 2012
Nörderisemester
Just nu sitter jag på tåget på väg till Stockholm. I natt ska jag sova hos min bror och i morgon flyger jag till Washington för att följa slutspurten på den amerikanska valrörelsen. Det är också ett sätt att tillbringa sin lediga tid på!
Förhoppningsvis kommer jag kunna uppdatera er med nyheter, insikter och förstahandstips på intressanta saker.
Hur som helst så ska det bli fruktansvärt roligt och givande. Det är dessutom första gången jag åker till USA (och utanför Europa för den delen). Jag förväntar mig kopiösa mängder med dålig mat, färgglatt godis och stora doughnuts.
(Det här med att packa lätt är inte min grej)
Förhoppningsvis kommer jag kunna uppdatera er med nyheter, insikter och förstahandstips på intressanta saker.
Hur som helst så ska det bli fruktansvärt roligt och givande. Det är dessutom första gången jag åker till USA (och utanför Europa för den delen). Jag förväntar mig kopiösa mängder med dålig mat, färgglatt godis och stora doughnuts.
(Det här med att packa lätt är inte min grej)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)