fredag 29 juli 2011

Intersexuell idrott?

"Eller menar IOK kanske att vara lite manhaftig som kvinna är en sjukdom?"

Det skriver Claudio Tamburrini, docent i praktisk filosofi, i dagens DN. Som om intersexualism bara skulle innebära en så snäv (eller vag) definition av begreppet. Självklart är det så att det i idrottssammanhang spelar roll om utövaren är man eller kvinna.

Inom merparten av all idrott tävlar man könsuppdelat (just nu är ridsport den enda idrott som jag kan komma på där man inte gör det) och det finns naturliga, biologiska och fysiska skillnader till grund för det.

Män är starkare och presterar bättre inom så gott som alla idrotter (det finns dock garanterat undantag). Det räcker att titta på tv-sporten vilken kväll som helst för att konstatera det.

Vare sig idrottsmän som idrottskvinnor torde således vara särskilt intresserade av den blandning som Claudio verkar efterfråga. Jag tror dessutom att publiken skulle ha stora synpunkter eftersom det inom vissa idrotter skulle leda till att kvinnor inte når till elitnivå.

Nu handlar förvisso Claudios debattartikel om ett randfenomen som aldrig hade varit aktuellt för DN-debatt om det inte vore för att Caster Semenya ska springa på DN-galan i kväll.

Jag är övertygad om att män kommer att tävla mot män och kvinnor mot kvinnor inom en näst intill oöverskådlig framtid. Om inte Torbjörn Tännsjö får som han vill vill säga.

SvD1, SvD2, SvD3, AB, Exp, SMP.

Läs även andra bloggares åsikter om , , .

torsdag 28 juli 2011

Borgerlig idédebatt, då och nu

I går kom brevbäraren med ett litet bokpaket, bland annat innehållande Timbros debattbok Borgerlig framtid. I den har 15 personer fått tycka till och skriva om sina tankar angående borgerlighetens utmaningar och eventuella prövningar.

Innan jag läser den har jag dock tänkt att jag ska läsa Och sedan? Den nya borgerliga idédebatten. Den kom ut 2003 och hade Per Dahl som redaktör. Upplägget var dock detsamma som i Timbros antologi. Med den skillnaden att alla som bidrog till Och sedan? var verksamma vid eller hade anknytning till svenska ledarredaktioner.

Vid en första anblick får jag intrycket att det inte skiljer så mycket åt mellan anslaget i de båda böckerna. Utgångspunkterna för de olika författarna verkar vara ungefär samma då som nu (behovet av en borgerlig berättelse etc.).

Det återstår således att se om något revulotionerande har hänt med den borgerliga idédebatten på de åtta år som förflutit mellan böckerna. Den enda konstanten är i alla fall Fredrik Haage, han är den enda personen som medverkar i båda.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , .

tisdag 26 juli 2011

Galenskap kan inte regleras bort

Så var det dags. I efterspelet efter tragedin i Oslo i fredags så kommer nu diverse krav på lagändringar. Vapenlagarna står så klart i fokus hos vissa men även reglerna för inköp av till exempel konstgödsel behöver tydligen ses över.

Tron på att man kan reglera bort galenskap är således fortfarande stark. I mina ögon är det dock en tämligen fruktlös kamp. Precis som DN skriver så utförs merparten av alla brott som involverar vapen av personer som använder olagliga vapen.

Att även lagliga vapen kan användas i brottsligt syfte är således inte ett argument för inskränkningar i vapenlagen (däremot kan säkert reglerna om att till exempel socialtjänst och läkare är skyldiga att anmäla om någon bedöms som olämplig som vapeninnehavare följas bättre).

Att försvåra för bönder som behöver konstgödsel för sin verksamhet känns också som ett sätt att effektivt sila mygg och svälja kameler. Det kan knappast vara värt att försvåra vardagen för tusentals yrkesmänniskor bara för att någon, eventuellt någon gång, får för sig att bygga en bomb.

För precis som i fallet med lagliga och olagliga vapen så kommer den som vill ha tag i konstgödsel lyckas med det, oavsett om det är lagligt eller ej. Det går inte att förbereda ett samhälle på minsta lilla eventualitet.

Det bästa vi kan göra är i stället att fortsätta att försvara det öppna samhället. Att åsiktmässigt (via öppen debatt) vinna över dem som vill skada oss är mer effektivt än att försöka reglera alla delar av samhället. Slår vi in på den vägen så har de som vill skapa rädsla redan vunnit.

Uppdatering 2011-07-27

Frågan om den svenska vapenlagstiftningen debatterades på Godmorron Sverige i morse. Titta gärna nedan. Jag tycker inte att Erik Helmerson argumenterar särskilt övertygande. Det gör däremot Erik Lakomaa.



NT, SR1, Exp, DN, SvD, AB, SR2, SY.
HE, GP.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , .

måndag 25 juli 2011

No man is an island

Ingen människa är som bekant en ö. Vi lever alla i sammanhang som inbegriper olika typer av kontakt med andra. Vi utsätts dessutom som samhällsmedborgare av mängder av information, agitation och liknande.

Att utifrån det hävda att någon annan än just den person som utför en terrorhandling ska kunna hållas ansvariga är dock helt orimligt. Människor gör sina egna val, även terrorister.

Och i fallet Anders Breivik så är det helt uppenbart att bombningen av Oslo och skjutningarna på Utöja var genomtänkta och helt överlagda. Dessutom med ett uttalat ideologiskt mål. Terrorism således.

Anders Breivik verkar hata det öppna samhället, och precis som DN skrev i går så är en av de största farorna just nu att vi som älskar det öppna samhället inte säger något.

Att fortsätta vara aktiva i partier, organisationer och intressegemenskaper bör därför vara självklart just nu. Genom att argumentera och möta dem som sprider hat kan många troll oskadliggöras.

Något som DN dock glömde, som också är ett allvarligt (och högst reellt) hot mot det öppna samhället i en sån här situation, är hur politiker väljer att reagera och agera. Just nu verkar det emellertid som att reaktionerna i Norge har hållit stånd mot populism och krav på inskränkningar av till exempel yttrandefriheten.

Statsminister Jens Stoltenberg har i stället manat till lugn och sammanhållning i den svåra tid som nu föreligger. Och något annat hade varit att gå terroristens ärenden. Rädsla och oro var målet. Att i det läget försöka förbjuda åsikter eller organisationer skapar bara ytterligare grogrund för marginalisering och åsiktsmässiga utanförskap.

Att argumentera och möta dem som sprider hat således. Det är så vi skyddar det öppna samhället. Och det gäller i debatter med alla extremistyttringar.

DN1, DN2, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, MU, Exp, AB, FB.
N, FK, DE, SR, AL, LB, JI.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , .

lördag 23 juli 2011

Skuldbelägg gärningsmannen, ingen annan

Det känns nästan fånigt att skriva något nu. Vansinnet som jag just har vaknat upp till går inte att beskriva med ord. Det är en attack mot det öppna samhället och det är en attack mot den norska demokratin.

Men den person som genomförde bombningen och skjutningarna sitter redan häktad och kommer med största sannolikhet att dömas till Norges längsta fängelsestraff. Välförtjänt kan tilläggas.

Viktigt i dag dock är att, precis som efter Stockholmsbomben i vintras, inte söka efter kollektiv att skuldbelägga (jag skrev om det här och här). Vansinniga gärningsmän, oavsett schattering, politisk åskådning eller religion, är ansvariga för sina handlingar. Inga kollektiv kan hållas ansvariga.

I dag är det Anders Behring Breivik som ska stå till svars.

I dag finns mina tankar hos brödrafolket i väst.

SR, DN1, DN2, SyD, SvD1, SvD2, Exp1, Exp2, AB.

Läs även andra bloggares åsikter om , .

fredag 22 juli 2011

Konservatism och liberalism

Även i dag blir det ett filmtips. Något längre i dag men tyvärr kan jag inte lägga upp spelaren här. Ni får i stället går till Axess och där titta på den paneldebatt om konservatism och liberalism som hölls i Visby under almedalsveckan.

T&F.

Läs även andra bloggares åsikter om , , .

torsdag 21 juli 2011

Är Västbanken verkligen ockuperad?

Svar nej. Eftersom det skulle kräva att någon annan har legal rätt till området i fråga. Västbanken borde därför benämnas som omstritt, inte ockuperat.



Filmen hittad hos Pophöger.

Läs även andra bloggares åsikter om , .

onsdag 20 juli 2011

Post postindividualismen

I dagens DN efterfrågar ledarskribenten Erik Helmerson en borgerlighet som tar debatten om vad som ska rymmas inom ett postindividualistiskt samhälle. I Storbritannien finns en inriktning inom Labour som kallas "blue Labour" (ungefärligt jämförbart med den amerikanska motsvarigheten "blue dogs"), främst företrädd av Maurice Glasman.

De förespråkar en generell välfärdsstat men konstaterar att den hittills inte alltid varit utformad för att ta tillvara människors drivkrafter. De fokuserar även tydligare på nationen, familjen och religionen även vad Labour i övrigt gör.

Helmerson skriver:

Men även den svenska borgerligheten kan göra klokt i att lyssna på Glasman och hans kolleger. Den till synes eviga ekonomiska krisen kan leda till en längtan efter postindividualism, efter något som ersätter en alltför stark tro på att marknaden löser alla problem.

En stat som på bästa sätt hjälper människor att hjälpa sig själva är inte nödvändigtvis en socialistisk stat.


Ett misstag Helmerson gör är dock att tro att det är gemene man som längtar efter "postindividualismen". De flesta svenskar, oavsett politisk schattering, är inte de extrema individualister som politiska tänkare eller ekonomer tror.

För de allra flesta är det en självklarhet att de befinner sig i ett sammanhang (familj, arbetsplats, organisationstillhörighet, församling etc).

Att inte hysa tilltro till att vare sig marknad eller det offentliga ska lösa alla problem är således inte ett problem, men har framför allt inte särskilt mycket med individualism som sådan att göra. Det är snarare en insikt om att människor, i den mån de får möjlighet till det, är fullt kapabla att lösa sina egna problem.

Frågan som bör ställas i debatten blir därför vad som kan göras för att stärka de sammanhang som människor befinner sig i? Och den debatten ska borgerligheten självklart delta i.

Socialdemokratins svar verkar för närvarande vara att det offentliga ska lösa alla eventuella problem som kan uppstå i människors liv. De hyser liten tilltro till både individer och gemenskaper.

För borgerligheten är det oftast precis tvärtom. Det offentliga ses som ett komplement till det som människor inte klarar av att hantera själva, och den hjälp som ges ska helst fungerar som en studsmatta (snarare än ett skyddsnät som ju är något som fångar upp men inte lyfter tillbaka).

Så det är verkligen inte så att en stat som hjälper människor på bästa sätt är en socialistisk stat (som Helmerson mycket riktigt skriver), snarare tvärt om.

Historien har visat att socialistisk stater och deras offentliga system har blivit för omhändertagande. De har kramat ur människor deras initiativförmåga och hellre stängt in dem i generella välfärdslösningar utan hänsyn till individ.

En borgerlig stat hyser tilltro till människor och utformar system på ett sådant sätt att de sporrar och lyfter. Men framför allt ser en sådant stat till att människor ges möjlighet att i sina egna sammanhang lösa eventuella problem som uppstår under livets gång.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , .

tisdag 19 juli 2011

Tack Robert Baden-Powell

När man växer upp inom Svenska Missionskyrkan (som jag gjorde) så ligger det nära till hands att man någon gång under sin barndom går med i scouterna. SMU-scouterna var länge det som barn- och ungdomsverksamheten inom SMK inriktade sig på, om man bortser från kyrkans barntimmar och liknande.

Jag blev "Nying" i 9-årsåldern, för att därefter få bli fullfjädrad scout i 11-12-årsåldern. Jag kan inte påstå att jag alltid njöt under under de år som jag var engagerad men sett så här i backspegeln så inser jag att jag inte skulle vilja vara utan de där åren.

Jag upplevde härliga vandringar i skog och mark, jag fick åka på läger och träffa människor som jag aldrig hade träffat annars, jag lärde mig att hantera kniv och yxa, jag kan knyta knopar och jag vet hur man gör upp eld.

Åren i scouterna försåg mig således med kunskaper som jag har burit med mig sedan dess. Flera av dem har dessutom kommit till användning fler än en gång. Precis som Robert Baden-Powell hoppades att det skulle fungera.

Just nu byggs ett gigantiskt lägerområde upp i Skåne. Där ska 40 000 scouter snart samlas för att i två veckor ha vad som för många av dem kommer vara de roligaste veckorna hittills i sina liv.

Det är inte utan att man blir lite avundsjuk.

DN, D1, D2, HD, SVT, SR, KB.

Läs även andra bloggares åsikter om , , .

måndag 18 juli 2011

Det amerikanska skuldtaket

I USA pågår just nu en omfattande debatt kring huruvida landet är i behov av att låna ännu mer pengar, för att på så sätt öka på en redan tung skuldbörda.

Svensk media rapporterar så klart om det hela som en kamp mellan pragmatiska demokrater och fanatiska republikaner. Faktum är dock att debatten i stor utsträckning egentligen handlar om statens räckvidd och omfattning.

Glöm inte heller bort att Sverige har ett liknande system för att hålla koll på statens utgifter. Ett system som endast Vänsterpartiet brukar vara emot.

För att få en uppfattning om hur det låter i USA så rekommenderar jag att ni tittar på vad Dick Armey, ordförande för Freedom Works, har att säga (länken tagen från Amerikanska nyhetsanalyser).

Titta även på nedanstående från Reason.tv.



DN, SvD.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , .

Tillbaka till jobbet

Jaha, då var semestern slut. Sitter just nu på tåget mot Stockholm och min första arbetsdag på över en månad. Vilket känns helt ok, även om det inte var någon höjdare att gå upp runt tre timmar tidigare än vad som varit gängse under en tid.

Återkomsten till vardagsrutiner gör att bloggen nu kommer att börja uppdateras mer frekvent igen, förhoppningsvis om sådant som kan vara intressant för er, mina eminenta läsare.

Och till er som fortfarande har semester; ta det lugnt. Jag kommer finnas här när ni kommer tillbaka också. Känn er inte stressade bara för att jag hade tidig semester.

- Posted using BlogPress from my iPhone

torsdag 7 juli 2011

Allemansrätt och äganderätt (igen)

Med risk för att verka tjatig så tänkte jag skriva lite om Allemansrätten. Miljöminister Andreas Carlgren öppnar nu nämligen upp för inskränkningar i Allemansrätten. Något som vore välkommet. Som det är i dag utnyttjar nämligen kommersiella intressen Allemansrätten, trots att den egentligen inte tillåter den typ av verksamhet som till exempel bärplockningsföretag och fiskeföretag ägnar sig åt.

I en debatt i Aktuellt (börjar 3.37 in i klippet) i går, mellan Naturskyddsföreningen (NSF) och LRF, framfördes faktiskt ganska bra argument från NSF. Tyvärr hamnar de, i mina ögon, i fel slutsats (LRF hamnar mer rätt men det argumenterade dåligt för det).

Mikael Karlsson konstaterar nämligen att det redan i dagsläget finns lagstiftning som stadgar att man inte får förstöra i skog och mark. Problemet med den lagstiftningen, som jag ser det, är dock att den kommer in först i ett skede när eventuell förstörelse redan har ägt rum. För sent således.

Därför är det nödvändigt med någon form att kontrakt mellan markägare och den som eventuellt vill utnyttja det som finns på marken. Och om det ska ses som en inskränkning av Allemansrätten, ja, då får det gärna göra det. I mina ögon går nämligen äganderätten före.

Det ska bli spännande att se vad Naturvårdsverket kommer fram till i sin översyn av Allemansrätten. Egentligen så borde ju gällande lagstiftning vara nog, men eftersom den inte efterföljs så behöver något göras. Och det för att säkra både äganderätten och allemansrätten.

DN, S1, S2, FLF, Exp, NS.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , .

måndag 4 juli 2011

Sexualundervisning i hem och skola

Först som sista alternativ säger Tanja Tydén, professor i vårdvetenskap, att föräldrar bör prata med sina barn om det faktum att ett oskyddat sexliv kan ge upphov till ofrivillig barnlöshet i framtiden. Enligt henne är det först och främst skolan som ska upplysa barn och ungdomar om sex, samlevnad och eventuella konsekvenser av sexuellt överförbara sjukdomar.

Jag skulle snarare säga att det bör förhålla sig tvärt om. Det är först och främst föräldrar som ska prata med sina barn om "blommor och bin", i andra hand skolan.

Veneriska sjukdomar är allvarliga saker, allvarligare än vad många verkar tro eller anse. Ofrivillig barnlöshet är egentligen en av de mildare potentiella konsekvenserna av oskyddat sex. Min bild (om jag tänker tillbaka på min egen skolgång, som inte är allt för avlägsen) är dock att skolan gör vad den ska i frågan.

Jag tror därför att föräldrar, i stället för att bara förlita sig på att deras barn får den information de behöver i skolan, också måste prata med sina barn. Förklara för dem vad det innebär med oskyddade och tillfälliga sexuella kontakter, samt vad dessa kan få för konsekvenser senare i livet.

Kontentan är dock att jag är lite trött på människor som spontant ropar på offentliga åtgärder i första hand.

- Posted using BlogPress from my iPhone